En liten uppsats om trådradio.

Realskoletiden var en tid då intressen och inriktning prövades. Radio kom med bland intressena. Jag hade redan en nödtorftig kännedom om amatörradio vid realskolans slut. I gymnasiet, som blev av tekniska sorten, krävdes sommarpraktik. Jag togs om hand vid Televerket, som hade ett förråd i västra delen av Växjö, som också var utgångspunkt för reparatörer och linjearbetare. Arbetsområdet var Kronobergs län.

Som praktikant arbetade man ihop med linjearbetare och reparatörer, och fick på det viset känna på den telemateriel som användes. Automatiseringen var nyligen genomförd i Växjöområdet och den modernaste telefonapparaten var BC 560 med sina avrundade svarta höljen, men mest förekom, nog BC 330, den kantiga svarta.

I stugorna satte vi upp trådradiofilter och trådradiouttag, filtret kopplat på telefonlinjen och uttaget anslutet till radion. Uttaget hade en smal och en bred flatstiftspol, och de var märkta ”antenn” och ”jord” respektive. Inne i uttaget satt det en liten transformator, men det fanns inget som krävde, att just ena polen skulle vara ansluten till just antenn, eller till jord.

Filtret, i sitt gulvita plasthölje, särade på den långvågiga radiosignalen och den analoga telefonsignalen med sin 110 volts ringsignal. Det var faktiskt så, att ingen radiosignal kunde nå telefonen, när det filtret var inkopplat, åtminstone inte via telefontrådarna.

I den finstilta villkorstexten i telefonkatalogen stod det bl.a. att man inte fick ”vidröra nedfallen ledning eller tråd”.

En dryg vecka efter ett kraftigt åskväder kom vi till ett hus på landet, där vardagsrummets golv hade ett finfördelat trådradiofilter, ett trådradiouttag och delar av ett telefonjack utspritt över sig, Den pålästa mor i huset hade inte vågat sopa ihop skräpet efter åsksmällen, detta just pga. villkorstexten. Vi bytte ut alltsammans, det hade varit bra kraft i den sekundära åsksmällen.

Utsändningen av trådradion gjordes från speciella förstärkare på telefonstationen, och jag minns att slutförstärkarrören var 807, som jag redan då fått en viss vördnad för i amatörradiosammanhang. Den på detta sätt erhållna långvågiga signalen matades ut på en tilläggsskena som satt under jacklisten på korskopplingen i telefonstationen. För varje abonnentlinje fanns där en utjack och en injack. Hade en abonnent beställt trådradio satte man i ett L-format filter, som via jackarna matade samman telefonen och långvågssignalen ut till abonnenten. Filtret fanns i olika utföranden för att anpassa till linjernas dämpning, Det var minsann inte särskilt brett utrymme för filtren, och de var nog goda exponenter för dåtidens ”miniatyrisering”. Någon mätning av signalens nivå hos abonnenten minns jag inte att det gjordes, utan det var bara att sätta ihop och sätta igång.

Under praktiken minns jag, att trådradion byggdes ut, så att två olika program kunde tas emot på abonnentens långvågsmottagare. Då hände det ibland, att nivåerna på de två programmen blev påfallande olika, något som kunde leda till klagomål.

Ett byte av filtret i korskopplingen och en översyn av installationen brukade oftast leda till att den klagande blev nöjd.

Emellertid dök flytande piratradiostationer upp både i Östersjön och utanför Malmö, och experimentsändningar på FM permanentades och en avsevärt högre återgivningskvalitet nåddes, men då inte per trådradio. Så småningom kom jag att arbeta med sådana sändare, men det är en annan historia.