HEDY LAMARR
Filmstjärna och uppfinnare

Hon väckte berömmelse och bestörtning som den första damen som visade upp sig på biofilmduken utan en tråd på kroppen. Det fanns i filmens barndom säkert en del nakna föregångare i obskyra små filmsnuttar, men det här handlade om en seriös långfilm, Ecstacy , inspelad i Berlin 1933.

För Hedy Lamarr ledde filmen till en lång rad filmkontrakt i Hollywood och det då ändå mycket pryda USA. Hon bosatte sig så småningom permanent i USA och fortsatte sin karriär som filmstjärna.

Men Hedy Lamarr hade också andra intressen och kunskaper än film. I ett tidigare äktenskap i hemlandet Österrike hade hon fått insikt om militära radiokontrollsystem. Det var hennes dåvarande make som sysslade med vapenaffärer med Hitler och Mussolini. Men Hedy Lamarr ogillade starkt makens kopplingar till nazisterna. Det ledde till skilsmässa och närmare kopplingar till västmakterna.

Hon bar på en tanke som förblev en tanke till dess hon mötte George Antheil, en pianist och kompositör. Han ägnade sig åt för dåtiden avancerade och avantgardistiska musikverk. Men han var långt före sin tid med sina komplicerade musikarrangemang med piano, ringklockor och sirener och väckte mest förundran med sina scenframträdanden.

Hedy Lamarr och George Antheil träffades av en slump. Hon hade sin idé och han hade sina tekniskt/ musikaliska kunskaper. Det ledde fram till ett samarbete om ett helt nytt system för radiostyrning av torpeder. Ett system som utnyttjade snabba frekvenshopp för att göra det omöjligt att störa ut radiosändningen.

Tillsammans arbetade de fram ett frekvensskiftsystem som byggde på 88 grundfrekvenser – lika många som tangenterna på ett piano. George Antheil var ju konsertpianist. Hans system för att styra sexton pianon simultant i hans musikverk ”Ballet Mécanique” blev grunden för deras idé. Tekniskt var frekvensskiftsystemet ganska enkeltoch använde sig av en hålremsa som kördes genom en läsare. Enkelt, men likafullt nytt vid den här tiden.

Så Hedy Lamarr och George Antheil fick patent på sin konstruktion 1942 mitt under brinnande krig. Men mer blev det aldrig. Marinen i USA trodde inte på ett system som byggde på tekniken för ett självspelande piano. Så trots det godkända patentet blev det aldrig någon framgång. Inte en cent tjänade Hedy Lamarr och George Antheil på sin uppfinning.

Men ironiskt nog togs deras idé upp femton år senare, men då hade patentet löpt ut. De rent mekaniska delarna ersattes med elektronik, men grundprincipen var densamma och fungerade alldeles utmärkt i militära installationer. Systemet fanns bland annat ombord på fartyg som satts in i Kubablockaden 1962.

Men fortfarande inte en peng till uppfinnarparet.