Radiohistoria

Beträffande Radiohistoria, kommer jag ihåg Kristallapparaten, enl. Lyckoslanten 1928, vars konstruktion funnits med i vår tidning.

Jag är född 1920 och har alltså gått 6 år i folkskola. Jag slutade skolan 1932. I 5.e och 6.e klass hade vi träslöjd 2 eftermiddagar i veckan. När jag gick i 6.e klass hittade jag ritningen och frågade läraren om jag fick tillverka apparaten i slöjden.

Efter mycket funderande av läraren fick jag börja och före examen var träkonstruktionen klar. Efter våravslutningen återstod att få en fungerande kristallapparat. Största problemet var spolen då det inte fanns någon uppgift om antalet varv som den skulle bestå av. Jag började med 10 meter bomullsomspunnen koppartråd. Min far gillade inte att jag ”lekte” med radio men min mor cyklade någon gång till den närbelägna staden, 2 mil till Ulricehamn, och hon köpte då 10 meter tråd i taget, så det tog lång tid innan spolen blev full. Tyvärr minns jag inte hur många varv det blev. Den skulle fungera på Motala långvåg.

Avstämningen bestod av en cykeleker och minuspolen på ett 4,5 volts batteri. Kristalldetektorn inköptes per postorder från Clas Ohlson & Co och vad jag funnit i katalogen 1928- 29 kostade den 1:65. Hylsorna 7 öre styck och den bästa hörtelefonen T 308, 6:85. Jag började arbeta dagen efter examen med en lön av 1:-/dag.

Jag bodde vid en backe, ”Kråkebobacken” i Brunn utanför Ulricehamn, där det kördes motortävlingar varje sommar, backtävlingar. Där byggdes 2 trådar mellan start och mål för snabb resultatgivning. Det fanns redan då någon form av elektrisk tidtagning. Man förband en sytråd med en kontakt vid målet som troligen signalerade till startplatsen där tiden togs.

Dessa trådar fick vara kvar över vintern. Som ”tur” var ramlade det ner delar av ledningen på vintern och denna kunde ”tas tillvara” och då användas som antenn. Så småningom fick jag apparaten att fungera och det blev familjens första apparat.