Videobandmaskiner

När man vandrar genom vårt fantastiska museum och har passerat alla radio- och TV-apparater kommer man så småningom fram till en avdelning där man finner bandspelare, skivspelare och ljudbord.

En stor svart kommod känner jag igen som en apparat jag faktiskt jobbat en smula med. Det är en videobandspelare av märket Bosch-Fernseh. Denna maskintyp ersatte de gamla tvåtumsmaskinerna på SVT.

Det visade sig att man inte lyckats få vare sig bild eller ljud ur maskinen trots att det låg en hög videoband ovanpå maskinen.

Detta sporrade ju mig, eftersom jag varit anställd på SVT bl.a. som videobandtekniker.

Jag laddade bandet och tryckte på PLAY. Det blev varken bild eller ljud! Ganska nesligt faktiskt, men jag kom genast på ett sätt att komma ut denna penibla situation.

”Jag har en kamrat som varit servicetekniker på SVT sa jag, och han kommer säkert gärna och skrämmer igång detta gamla museiföremål”!.

Eftersom kamraten ifråga alltid varit tjänstvillig och ställt upp när det behövts, så ringde jag honom och bad om hjälp.

Ingemar Arvidsson som kamraten heter, började tala om FASK och waveformmonitorer och annat konstigt som jag inte hört talas om på mången god dag. När han utan hörbar överraskning märkte min förvirring, erbjöd han sig att vi tillsammans kunde träffas på museet och se om vi med gemensamma krafter kunde få maskinen att fungera.

Eftersom Ingemar är betydligt klokare än jag, kontaktade han våra gamla kamrater borta i Kanalhuset för att låna den utrustning som behövdes för att maskinen skulle må bra. Alf Karlsson och Håkan Stålmarker på SVT var så gentila, att de skänkte denna utrustning till museet.

Med Horst och mig som assistenter kopplade så Ingemar upp utrustningen och tryckte på ONknappen. Och vi kunde följa signalens väg från balkgeneratorn till utgången på maskinen och beundra de vackra färgbalkarna på en monitor som Horst lånat från en annan avdelning.

Så var det dags att ladda bandet och se vad som fanns inspelat. Det blev vare sig bild eller ljud, varför vi beslutade att spela in ny testbild. Inte heller den gick att spela upp!

Jämmer och elände tills Ingemar kom på att på en B-formatsmaskin ska det vara den blanka sidan ut på bandrullen. De banden som fanns till hands var inte uppspolade så, och var därför avsedda för ett annat VB-format, nämligen 1”C.

Med gemensamma ansträngningar lyckades vi för hand få ihop några meter band med blanka sidan ut, och då gick det alldeles utmärkt att både spela in och upp!

Från Wikipedia har jag lånat nedanstående:
”1 inch type B VTR (designated Type B by SMPTE) is an open-reel videotape format developed by the Bosch Fernseh division of Bosch in Germany in 1976. It never saw much success compared to the competing 1" Type C format, due to the format requiring an optional, and costly, digital framestore in addition to the normal analog timebase corrector to do any ”trick-play” operations such as slow motion/ variable-speed playback, frame step play, and visible shuttle functions.

This was due to the fact that, unlike 1 inch type C which recorded one field per helical scan track on the tape, Type B segmented each field to 5 or 6 tracks per field according to whether it was a 525 (NTSC) or 625 (PAL) line machine.”

Mera finns att läsa om maskinen på
Wikipedia:http://en.wikipedia.org/wiki/ 1_inch_type_B_videotape