Sveriges första riktiga radioauktion

Samma dag som föreningen hade sitt årsmöte – lördagen den 28:e mars – hölls en stor auktion enbart ägnad åt äldre radio och hemelektronik. Det var Skånes Auktionsverk – tidigare Anders Antik – i Landskrona, som fått i updrag att sälja delar av Sveriges, och kanske världens, största radiosamling. Göran Åhgårdh från Billeberga i Skåne startade radioaffär i slutet av 50-talet och bytte ofta in gamla apparater då han sålde nya. En tanke på att bygga upp en samling tycks ha funnits med från första början och förutom inbyten och skänkta apparater bidrog inköp på auktioner och loppmarknader med tiden till att skapa en gigantisk kollektion.

Samlingen har flera gånger figurerat i Guinness Rekordbok som världens, till antalet, största privata radiosamling och den uppgick före auktionstillfället till omkring tolvtusen objekt. Tanken ska också ha varit att skapa någon form av museum i trakten, men det föll genom att ingen kommun eller sponsor var villig att ta på sig driftskostnaderna. Åldern och hälsan har hindrat Göran Åhgårdh från att fortsätta strida för detta och hans barn har inte ansett sig kunna ta upp kampen på nytt eller att de själva har resurser och kunskap att rätt förvalta samlingen. Efter att ha misslyckats med att hitta en köpare med ekonomi och utrymme nog att köpa allt, återstod endast att splittra den genom offentlig auktion.

Auktionen den 28:e mars var egentligen inte den första i sitt slag i Sverige eftersom det redan förekommit en auktion i mitten av 90-talet där i princip bara radioapparater och övrigt elektronikrelaterat gick under klubban. Den hölls i Järvsö på kvarlåtenskapen efter Johan Östh, som drivit Ösths Radioservice. Det hölls också en liknande auktion i Norska Sandefjord i slutet av 90-talet, men den var endast öppen för medlemmar i Norsk RadioHistorisk Forening. I Landskrona var det dock fråga om en internationellt känd samlare och en auktionsfirma med internationella kontakter. Mediabevakningen i förväg hjälpte säkert också till att höja förväntningarna.

De cirka tusen objekten – mindre än en tiondel av hela samlingen – hade exponerats på auktionsföretagets hemsida flera veckor i förväg och det fanns också möjlighet att se grejorna på plats under några dagar innan auktionen. Klockan tolv på lördagen var det dags. Efter några jukeboxar, flipperspel och spelautomater följde ett par mer ordinära radiogrammofoner och sen var det dags för auktionens höjdpunkt - ”kungaradion”. Nu hade den väl egentligen ingen koppling till hovet mer än att idén med en karta i locket som visade stationen man rattar in genom att en lampa tänds bakom ortsnamnet, ska ha initierats av Gustaf V själv, men det är i alla fall en mycket exklusiv och sällsynt pjäs. Den stannade på 11 000 plus firmans påslag, totalt 13 225 kronor. Kan numera beskådas på Eds MC- och Motormuseum i Dals-Ed.

Det skulle gå att skriva mycket om många enskilda objekt, men utrymmet medger bara en mer generell genomgång. Det fanns mycket 20-30- talsapparater i genomgående fint skick och det var väl där det stora intresset låg och de högre buden främst hamnade, men det var också en och annan 50-talare som blev ganska dyr. Många objekt hade ett eller flera förhandsbud och det gjorde också att en del nästan komiska prisskillnader uppstod. Så kunde t.ex. ett par snarlika radiogrammofoner i lyxklass – båda Philips från mitten av 50-talet – skilja sig i pris 1650 kronor. Den ena klubbades för 1800 och den andra för 150. En liten plastig ITT-apparat med TV, radio och kassettbandspelare från 70-80-tal chockade nog de flesta i salen med förhandsbud på 5300 kronor. Det fanns en hel del TV-apparater och många mycket tidiga modeller i fint skick, men där räckte inte riktigt publikintresset till några högre bud. Ganska mycket B & O-produkter fanns också och då främst hi-fi utrustning från 60-70-talen. Om något kan sägas ha floppat så var det väl det. En Beomaster 1000 för under hundralappen får väl anses billigt.

Ett lite tråkigt efterspel till auktionen är att många saker som såldes där senare dykt upp på italienska sektionen av nätauktionssajten E-Bay. Det är kanske inte så mycket att säga om att någon vill tjäna sig en hacka på att gamla radioapparater betalas bättre i Italien än i Sverige, men det tråkiga är att han köpte så många ovanliga svenska apparater. Framförallt var det synd på den sällsynta – kanske unika – Radio Rapid från Malmö som lämnade Sverige på så vis.

Om auktionen i sin helhet kan nog med viss fog sägas att det var gräddan bland objekten som såldes den här gången. Skicket var genomgående bra och låg väl i spannet från skapligt till strålande. Med elvatusen objekt finns det ju säkert ändå nog för åtminstone ännu en eller ett par högklassiga auktioner, men hur det sen blir med den återstående samlingen är än så länge oklart. Att ytterligare en auktion helt baserad på Göran Åhgårdhs samling väntar är redan bestämt. Tidpunkten är ännu lite svävande, men torde ligga i spannet september till november, så någonstans till hösten kan vi se fram mot nästa stora radioauktion.