RAF-mottagaren R1155

Jag skall i följande artikel beskriva mottagaren R1155, den tillverkades mellan 1940- 1946 i ett antal av ca: 80.000 med tillhörande sändare T1154. Den anpassades även för att användas av Royal Navy ombord i torpedbåtar, kustbevakning, samt en speciell modell för marinflygplan.

Följande versioner togs fram från och med 1940:
R1155 aluminiumlåda
R1155A inbyggda med spärrfilter för stark mellanvågssändare.
R1155B Aluminiumlåda inbyggda HF-drosslar för att utestänga radarstörningar.
R1155C Aluminiumlåda men utan inbyggd pejl-del (DF)
R1155D med stållåda.
R1155E Stållåda med inbyggda MF-filter.
R1155F Stållåda med inbyggda HF-drosslar.
R1155L Marinmodell med 200KHz – 500 KHz område i övrigt samma som Bmodellen.
R1155M Användes i signalskolor (flussmedel i lödtenn orsakade frätskador) ovanlig.
R1155N Marinmodell med stållåda.

Mottagaren är en enkelsuper med MF på 560 KHz, har tio rör inklusive pejldelen. Frekvensområdena är följande: 75 KHz – 200 KHz, 200 KHz – 500 KHz, 600 KHz – 1500 KHz, 3.0 MHz – 7,5 MHz, samt 7,5 MHz – 18,5 MHz. Mottagaren var konstruerad både för navigation och kommunikation för långvåg-mellanvåg samt kortvåg. Den användes nästan i alla lätta och tunga bombflygplan, de mest kända var Avro Lancaster, DH Mosquito, Avro Wellington.

Navigationsdelen hade tre rör inbyggda, detta gjorde att piloten kunde flyga på ”homing” via en mellanvågssändare eller långvågssändare, navigatören hade en egen R1155 som kunde pejla och ta bäringar via en pejlramantenn.

Radiooperatören ombord hade en sändare T1154 som hade en uteffekt av ca: 50 watt på A1 telegrafi, och 12 watt på A3 telefoni med bromsgallermodulation på slutrören. Tre olika typer av antenner kunde väljas via en antennomkopplare. För HFkommunikation en fast wireantenn monterad mellan stabilisatorn och cockpittaket, en vevbar wire antenn för mellan-långvågs kommunikation, samt en ramantenn för pejlbäringar och navigation.

Följande rörtyper ingick i mottagaren: VR99A, VR100, VR101, VR102, samt magiska ögat VI103, motsvarande civila rörtyper finns som ersättning.

Problem med avstämningsratten

I juli 1941 rapporterades till Marconi som var huvudkontraktor bland tillverkarna, att huvudavstämningsratten ej fungerade bra. Denna är koncentrisk med innerratten som har en utväxling av 100:1 och den yttre ratten en utväxling av 1:1, när finavstämningen vreds följde grovavstämningen med, radiotelegrafisten hade tjocka handskar på händerna p.g.a. kylan, vilket inte gjorde saken bättre.

Lösa skruvar hade också ställt till det inne i ratten. EKCO som konstruerat ratten fick i uppdrag att konstruera en ny med grovinställning på 4,5:1 samt fininställning på 80:1, man kan se skillnaden mellan dessa två modeller, genom att den senare är nedsänkt på fronten. Den godkändes av AM (flygministeriet) i mars 1942, och ett utbytesprogram genomfördes efter denna datum. Fem andra företag byggde dessa radioutrustningar med Marconi som huvudkontraktor.

Själv köpte jag en helt ny R1155A i mitten på 50-talet. Vill minnas att jag betalade 350:- kr på den tiden, när det fanns gott om dem på surplusmarknaden. Ett nätaggregat tillverkades, och den gjorde tjänst som DX-mottagare i några år. För några år sedan kom jag över en R1155A i ganska dåligt skick. Nästan alla kablar i apparaten var gummiisoleringen sprucken på, tidigare ägare hade gjort dåliga lödningar. På lådan och panelen var färgen avskavd , men efter ett stort antal nedlagda arbetstimmar fungerar den nu bra.

I England finns det ett antal museer som har kompletta radioutrustningar bevarade, några har byggts upp som en s.k. mockup, alltså en liten del av flygplanet bevarat, med ingående radioutrustning ombord. Det finns en flygande AVRO Lancaster bevarad som används flitigt på stora flygdagar i England. Som engelsmännen brukar säga ”R1155 och T1154 var med och vann andra världskriget”, och det är ju ingen som kan förneka.