Bilder i Audionen

Då flertalet av oss numera har datorer till vårt förfogande, är det förhållandevis lätt att sända in material till redaktionen. Då det kommer till att skicka in bilder, uppstår dock en del problem och svårigheter. Denna artikel är tänkt att försöka klargöra en del mysterier och ge tips om tillvägagångssättet.

En elektronisk bild, såväl som en tryckt bild är uppbyggd av ett antal bildpunkter. Ju tätare punkterna ligger, desto högre upplösning kan bilden ha. Man brukar tala om punkter per tum (DPI - dots per inch).

Då en bild skall tryckas på papper, läggs ett rutmönster, kallat raster på bilden så, att de tryckta punkternas storlek motsvarar ljusa och mörka partier i bilden. Tryckerierna talar om linjer per tum. En linje motsvarar i runda tal två punkter. Audionen trycks med en rastertäthet av 150 linjer per tum. För att en bild skall få godtagbar kvalitet, bör den sålunda hålla ca 300 punkter per tum. Då Audionens format, A5, sällan tillåter någon bild att bli bredare än ca 12cm, eller hälften därav, för att passa in i en spalt, behöver den inte ha större punktbredd än ca 1500, resp. 750. Skulle man hamna något lägre är det ingen katastrof.

Först några ord om publikation och upphovsrätt: Tänk på att material man finner i böcker och tidskrifter vanligtvis är upphovsrättsskyddat. Där så är möjligt - och värt besväret! - är det lämpligt att kontakta upphovsrättsinnehavaren. Många är välvilligt inställda om Du nämner syftet - Radiohistoriska Föreningen ochAudionen. Äldre publikationer, exv. gamla radiotidskrifter torde kunna utnyttjas om man anger källan. Redaktionen avgör.

Dessa är så gott som alltid gjorda för att betraktas på datorskärmen och håller en alltför låg upplösning. Undantag finns, där man kan välja ”hög upplösning” - tar lång tid att ladda ned! Beakta dock vad härovan sägs om upphovsrätt.

Om Du har en bild Du tagit själv med vanlig film, kan Du skanna in den med skannern ställd på 300 punkters upplösning. Är det en färgbild, kan Du välja att skanna antingen i färg eller i gråskala. Olika skanners är olika bra på att göra gråskala av färgbilder, så om Du är osäker på kvalitén, torde det vara att föredra att skanna i färg. Jag tar gärna emot färgbilder. Även om vi inte kan trycka färg i Audionen, så kan färgbilder komma till pass i Audionens web-upplaga. De tar lite mer utrymme att skicka över nätet, men det orkar vi nog med!

Då bilden väl är inskannad, skall Du spara den i TIFF-format - viktigt! Vill Du så behandla bilden ytterligare i Ditt bildbehandlingsprogram - beskärning etc - så är det fritt fram. Skall Du i bildbehandlingsprogrammet göra om den till svartvitt, gör då så här: - Detta är viktigt - Gå in i färgbehandlingsdelen (heter olika i olika program) och i funktionen ”mättnad”, (saturation), dra ned mättnaden till noll. Då skall Du se bilden i gråskala. Spara den så. Därefter kan Du ta bort färginformationen. Erfarenheten har visat, att detta ger en nyansrikare gråskalebild än om man skulle direkt i färgbilden ta bort färginformationen. Det är dock inte, som tidigare sagts, någon nackdel att skicka bilden i färg. Redaktionen tar hand om den saken.

Se till att Du ställer kameran på högsta upplösning - åtminstone tillräcklig för att uppfylla kriteriet om 300 punkter i färdigt skick. De flesta kameror sparar bilden i JPEG-format. Detta format är något bedrägligt, då det - visserligen komprimerar filstorleken på ett bra sätt - men det är en förstörande komprimering. Om man behandlar en JPEG-fil i ett bildbehandlingsprogram och sedan sparar den igen - komprimeras den en gång till... Varje gång förlorar man lite information. Tag därför som vana, att alltid, då Du fått in Din bild i datorn, spara den som TIFF, innan Du gör något med den.

Bilder i tidskrifter och böcker är ju en gång rastrerade på det sätt, som nämnts tidigare. En skanning av sådana bilder leder lätt till oönskat resultat. Det punktmönster, som lagts på bilden för att den skall kunna betraktas på papperet, kommer att interferera med det punktmönster skannern lägger till. Man får något som kallas ”moire”, ett mönster av tätare och glesare punkter. Bilden blir ”rutig”. De flesta skanners har en funktion kallad ”Descreen”. Med denna kan man få förlagans och skannerns punktmönster att harmonisera. Prova med olika inställningar.

Man måste komma någorlunda nära den ursprungliga rastertätheten för att ”Descreen” skall fungera. Man kan alltså få skanna i ganska låg upplösning. Kan fungera olika bra hos olika mjuk- och hårdvaror. Vissa bildbehandlingsprogram har dessutom en funktion för att ta bort moire. Bilden blir med nödvändighet grovkornigare än ett foto, då den från början innehåller mindre information. Då bilden väl är inskannad, kan man försöka förbättra den i bildbehandlingsprogrammet.

Skulle Du inte lyckas, får Du gärna överlåta bekymren på redaktionen. Skicka den då i några olika upplösningar. Se till att hålla filformatet nere så mycket det går. Ta bort färginformation, beskär och skala den till lämplig storlek.

Teckningar, ritningar etc. skannas med hög upplösning med skannern inställd för ”streckteckning” (”lineart”). I vissa fall, då man har en dålig förlaga, kanske mörk, fläckig eller färgad bakgrund, kan det vara skäl att skanna en sådan som färgbild, för att sedan i bildbehandlingsprogrammet ta bort färginformationen, laborera med ljus och kontrastinställningarna mm.

Detta är en handledning i all enkelhet.Ämnet är vittomfattande och även för fackfolk svårhanterligt. Förhoppningen är att den skall vara våra flitiga skribenter till hjälp att undvika ”trubbel”. Vi på redaktionen står alltid till hands med en hjälpande hand då så behövs.

Tilläggas bör också, att det naturligtvis går alldeles utmärkt att skicka in såväl manus som bilder på ”gammalt vanligt” vis, dvs per post.

Några tips för den som vill studera ämnet ytterligare:

www.scantips.com
En omfattande handledning - på engelska. Kan även köpas som bok.

www.computer-darkroom.com/
Här finns det mesta - engelsk

www.ekdal.org/kurs/
Många bra tips - på svenska