FORUM FÖR SAMLARE
TACK!!!!!….
för responsen på mitt upprop om gamla
böcker som funnits i radiohytterna till sjöss. Tack
Ralph Ahlqvist, tack Sture Anzén, tack Philip
Lennervald och tack John E. Persson.
Vi kan ta emot ännu fler böcker om det är
någon som har några kvar.
Lars Kålland
KUSTRADIO
Udda mottagarkopplingar
Summadynen
För en tid sedan beskrev vi synkrodynen, en
koppling där oscillatorfrekvensen var lika med
signalfrekvensen. Summadynen är en variant av
superheterodynen där man i stället för skillnadsfrekvensen,
tar ut summan av oscillator- och
signalfrekvensen till mellanfrekvens.
För att uppnå detta, krävs att man har två
gagnkopplade - frekvenslinjära vridkondensatorer,
som går åt motsatt håll. Mellanfrekvensen
måste ligga över det valda frekvensområdet.
Induktiv avstämning är ett intressant alternativ
till de frekvenslinjära vridkondensatorerna.
Förtjänsten med kopplingen ligger i enkelheten
i kretsarna. Inga paddingkondensatorer för
att hålla mellanfrekvensen rätt. Kopplingen
torde göra sig bäst i en dubbelsuper. Kopplingen
beskrevs i Populär Radio nr 12, 1949.
Finns erfarenheter av denna koppling bland
medlemskåren, vill vi gärna ta del!
Vem minns
Radioobservatoriet på Råö?
Det var på 50-talet, kanske 1954. Svensk
elektronik och rymdradioobservation tillhörde
de världsledande. Vi hade nyligen hämtat tyska
Wyrtsburgantenner (stora radarparaboler) från
Norge till Råö med byscha undertill, där alla
möjliga elektronikbyggen provades.
Professor Wallman hade kommit på ett sätt
att koppla ihop förstärkare (rör) så att extremt
små signaler kunde studeras någorlunda ostörda
av brus. (.. vilket alltid är svårigheten. Wallmans
idéer står sig fortfarande trots att det inte är rör
längre.)
Något tiotal personer under professor Olof
Rydbecks ledning (Chalmers vågutbredning)
använde parabolen och förstärkaren bl a till att
studera bruset från solen på 21 cm våglängd.
(Den som bäst tar sig igenom vår atmosfär.)
Dessa forskare passerade av och till denna
byscha och instruerade omkopplingar och förbättringar.
Signaler mättes och registrerades på fotoremsor.
Jag var en gröngöling då, men elektronik-,
fotointresserad och lödkunnig och gjorde
kanske en viss nytta - när jag inte störde med
dumma frågor.
En liten kul händelse:
En rytmisk variation upptäcktes i solbruset.
Stor uppståndelse och många pannor lades i
djupa veck under lång tid. Rytmen följde dygn
och veckor, men kunde inte helt/alls förklaras
av jordens rotation och upphörde dessutom
ibland under någon vecka. Stort mysterium -
tills ... någon inte fullt så initierad person,
dock inte jag, föreslog: Vad sägs om stenkrossen
i Vallda? Ridå! Det stämde precis och
avhjälptes någorlunda med ett ganska komplicerat
filter i kraftmatningen.
Ingemar Ahlenius
En elektronikveteran som en gång pysslat i
byschan under Wyrtsburgantennen.
-----
Vi vill gärna höra från fler som var med på
Råö. Skriv och berätta!
redaktionen
| 