Två dagar i Afrika.

Uppgift: Installera radio-telex i Djibouti och Hargeisha (norra Somalia) för UN World Food Programme (WFP).

0500 Frukost på rummet i Panafric Hotel, Nairobi.

0705 Avgång Nairobi med UN-327 (Fokker Frienship).

0940 Anl. Mogadiscio International Airport. De flesta av WFP:s personal är p g a av säkerhetsläget evakuerade till Kenya. Sporadisk skottlossning från handeldvapen nära flygplatsen. Jerry Bailey (WFP) hämtar mig med beväpnad eskort till WFP:s villa 5 km från flygplatsen. Villan är bevakad av pakistanska FNsoldater med kulsprutepostering på taket och två pansarvagnar på gården. 20 meter från porten ligger en död somalier. En kaffebrun fläck under höger skuldra vittnar om vad som hänt. Någon ”skämtare” (USA:s marinkår?) har häftat fast en pappskiva på bröstet där det står skrivet med stora bokstäver: ”YOUR X-RAY PICTURES JUST CAME BACK FROM THE LAB, AND WE KNOW EXACTLY WHAT IS WRONG WITH YOU!”

Dusch, lunch och utväxling av några radiotelexmeddelanden med Nairobi (vi flyttade vår radioutrustning till villan för några veckor sedan p g a av det skärpta laget). Därefter åter eskort till flygplatsen.

1403 Flyger med en rysk Antonov (AN-24) transport. Besättningen 5 man - ryssar. Endast kaptenen pratar knapphändig engelska.

1620 Anl. Dire Dawa (Etiopien). Vi har 1200 kg last for WFP Dire Dawa. Ingen WFP representant möter. Vi behöver dessutom 1500 liter JET-A1 fuel för att flyga vidare till Djibouti. Kaptenen beställer fuel genom airport manager.

1700 Inte en skymt av WFP. Kaptenen beslutar att ta med lasten till Djibouti. Ännu ingen tankvagn från Shell. Flygplatsen stänger 1800. 1730 Kaptenen kontaktar tornet på VHF och begär hjälp med att få planet tankat. Tornet lovar att ta kontakt direkt med Shell manager på flygplatsen.

1745 WFP:s representant anländer flygplatsen. Säger att flygbränslet måste betalas i Birr (etiopisk valuta). Kaptenen har dollar. WFP informerar att dollar kan bara växlas i av regeringen godkänd bank. Banken är stängd och det är dessutom Ramadan.

1755 WFP-mannen försöker kontakta bankdirektören i bostaden.

1800 Kaptenen kontaktar åter igen tornet. Tornet lovar att stanna kvar ”en stund” så att vi kan starta när vi fått bränsle. Under tiden lossar vi lasten (reservdelar till Volvo lastvagnar) för hand.

1830 Dollarna växlade till lokal valuta.

1845 Shell-mannen vägrar ta lokal valuta. Säger att allt drivmedel måste betalas med hårdvaluta. Vi begär av WFP att få växla tillbaka pengarna till dollar igen. WFP-mannen säger att det krävs ett speciellt dokument för att få köpa dollar för lokal valuta i Etiopien. Det hjälps inte att vi för en stund sedan växlat dollar till Birr.

1905 Tornet lovar hålla öppet till 2030.

2030 Som genom ett under lyckas WFP-mannen växla tillbaka lokalvalutan till dollar igen.

2035 Vi kontaktar Shell-mannen och begär planet tankat. Vi kan betala med dollar kontant.

2040 Shell-mannen kan ej ta dollar kontant. Han fordrar check eller kreditkort. Jag har Visa och MasterCard. Duger ej. Måste vara Shells kreditkort. Shell-mannen förklarar att det existerar en lokal svartkurs på dollarn som ligger flera hundra procent över den officiella. Vi förklarar att vi bryr oss inte om vad han gör med dollarn - han kan ju gå till bank imorgon eller svarta marknaden... huvudsaken är att vi får vårt bränsle.

2050 Tornet lovar hålla öppet ”lite till”.

2055 Shell-mannen lovar att acceptera dollar. ”Stand-by”. Försvinner bort till tankförrådet.

2130 Shell-mannen återkommer. Vågar ej ta emot dollar. Den troliga orsaken är att han ej kan komma överens med föraren av tankvagnen hur man skall dela ”förtjänsten” när man svartväxlat dollarna. Vi börjar bli hungriga och törstiga. Vår flygmekaniker har fått en våldsam diarré. Besöker ett dike utanför parkeringsplattan var 20:e minut. Loadmastern anmärker att ”detta är värre än Afghanistan...”

2140 Kaptenen överväger om vi trots allt skall försöka ta oss till Djibouti. Har tillräckligt med bränsle dit plus en halv-timmes flygning. Aden isåfall enda alternativet. Vi hittar ICAOs publikation i cockpiten. Där står att Aden stänger 1500z, dvs 1800 vår tid så det är redan försent.

2240 WFP-mannen lovar att försöka skaffa något ätbart från ”staden”. För min del har jag inte ätit sedan 12-tiden.

2241 Tornet meddelar att man nu definitivt stänger. Operatören är muslim och har fastat sedan 0545 i morse! ”Good bye, over and out”.

2245 Flygplatsen nu helt stängd. Det är beckmörkt. Det hörs en kör av cikador och grodor. Från andra sidan landningsbanan skrattar några hyenor. Eldflugor korsar luften. Vi bereder oss på att övernatta i planet. Jag tycker är det för varmt ombord. Hämtar en filt och min bag som huvudkudde och lägger mig brevid noshjulet på den varma betongplattan. De franska resturangerna och barerna i Djibouti verkar mycket avlägsna.

2300 Etiopiska säkerhetsstyrkor omringar planet. Man har plötsligt fått klart för sig att planet kommer från Somalia med rysk registrering. Ethiopien och Somalia ligger ju som bekant sedan många år tillbaka i krig om stora gränsområden - Ogadenöknen - som tros vara rik på mineraler och olja. Vid inspektion av planet hittar man min utrustning i kartonger med klara beteckningar: CODAN SSB RADIO TRANSCEIVER AND TELEPRINTER MODEM. Inte bra. Det är strängeligen förbjudet att införa eller inneha radioutrustning i Etiopien. Vi ombedes ta med oss våra pass och följa med säkerhetschefen till ett garage nära terminalen. En av besättningen får stanna kvar i planet med två beväpnade vakter (som ”gisslan”?). I garaget får vi lämna ifrån oss passen. Kaptenen protesterar på ryska!

2325 WFP-mannen anländer med mat. Vi får lov att gå till något som påminner om en transithall. Maten är bröd och kött i en stor gryta. Inga bestick, inga tallrikar. Vi tvättar våra händer i en vattentunna. Äter med god aptit. Inget att dricka. Kaptenen begär att få ”kontakt” med ryska ambassaden i Addis Ababa.

2345 Vår andrepilot påstår att det finns en grupp ryssar i Diri Dawa som flyger malmletning över Ogadan-öknen. Kanske vi kan få hjälp av dem? WFP-mannen känner till var de bor. Lovar att försöka få kontakt. Försvinner igen från flygplatsen.

0050 WFP-mannen kommer tillbaka med en etiopier som jobbar med ryska malmletargänget och dessutom pratar ryska och engelska flytande. Har stor buss med sig. Lovar att ta oss till hotell i stan så vi får sova ut. Säkerhetsvakterna vägrar släppa oss - vi har ju varken pass eller visum!

0100 Säkerhetsvakterna kontaktar sin chef i bostaden.

0110 Vi får provisoriskt tillstånd att lämna flygplatsen men ej till hotell.

0120 Bussen kör oss ut från flygplatsen. Vi passerar två vaktposteringar - den sistnämnda håller oss kvar för vi har inga dokument. Bussen kör oss tillbaka till terminalen och säkerhetsvakterna.

0130 Nytt försök. En av säkerhetsvakterna följer med till den ”besvärliga” posteringen. Denna gången går det bra men säkerhetsvakten vill bli körd tillbaka till terminalen.Tredje gången gillt - vi passerar sista posteringen. En stor skylt hälsar oss välkomna till DET REVOLUTIONÄRA SOCIALISTISKA ETIOPIEN. En av ryssarna spottar åt skylten. Bussen med den rysktalande etiopiern för oss till Ras Hotel. Hotellpersonalen väcks upp. Vi får kall öl. ”Diarré-mannen” serveras kallt te. Stämningen är hög. Det skålas till höger och vänster.

0200 Säkerhetspolisen kommer till hotellet. Säger att vi har inget tillstånd att vistas ute ”på stan”.

0205 Vi eskorteras av säkerhetsvakter till en rysk militärkamp.

0215 Anländer campen. En yrvaken rysk officer tar emot oss. Han hälsar oss hjärtligt välkomna och lovar att ta hand om oss så gott det går. Vi blir hänvisade till några tomma hus. Jag delar rum med den ryske andrepiloten. Inga lakan. Filtarna luktar svett, vitlök och mögel. Toalett och badrum består av ett utrymme med ett ”gemensamt” hål i golvet.

0700 Vi väcks. Den ryske officeren beklagar att vi ej kan få frukost. ”Diarré-mannen” har ej kunnat sova. Lider av uttorkning. Jag varnar honom för att dricka av kranvattnet - bättre att vänta tills vi kommer ombord på planet där jag har en halv flaska med ”säkert” vatten kvar.

0730 Buss hämtar oss till flygplatsen. Vi blir fördröjda 30 minuter vid den ”besvärliga” posteringen - vi har ju inga papper!

0815 Vi får ”låna” lokal valuta av den rysktalande etiopiern så att vi kan köpa kaffe och te i transithallen. Under tiden underhandlar WFPmannen med banken och Shell-mannen om bränsle till planet. Diarré-mannen är dålig. Kan knappast stå upp. Kaptenen begär en läkare till flygplatsen. Flygplatsmanagern säger att terminalen är att betrakta som militärt område. Det fordras tillstånd for civila att besöka terminalen. Hänvisar till att det finns gott om läkare i Djibouti.

0820 Vi får våra pass tillbaka av säkerhetsvakterna som passar på att önska oss välkomna tillbaka till Dire Dawa. Kaptenen vräker ur sig något otryckbart på ryska - som tur är!

0824 Vi ombedes gå igenom säkerhetskontrollen innan vi bordar planet. Kaptenen försöker förklara att det är vårt eget plan. Hjälps inte - flera plan har blivit kapade efter start just från Diri Dawa. Jag går igenom metalldetektorn som tjuter för fullt. Kontrollpersonalen hittar några kenyashilling i min ficka som ögonblickligen konfiskeras. Min rakbladsvassa ”swissknife” bryr man sig inte om!

0830 Shell-mannen anländer till planet. Allt är klart med banken och pengarna.

0840 Tankbilen anländer med flygbränsle. Flygmekanikern har svårt att stå upp. Vi häller i honom allt vatten vi har och sätter honom i cockpit.

0914 Vi startar från Dire Dawa. Mannen i tornet beklagar och hälsar oss välkomna tillbaka. Kaptenen tömmer hela sitt ordforråd av svordomar - denna gången på engelska. Tornet avböjer att svara, det är tydligen inte första gången han får ta emot skällsord.

1005 Vi landar i Djibouti.