Från pratradio via piratradio till melodiradio

Den hårt styrda svenska pratradion bjöd på 1940- och -50-talet sina lyssnare på musik också. En hel timme varje dag, minsann. Varken mer eller mindre.

Inte precis på ”prime time” och inte precis musikstycken som stod särskilt högt upp på någon önskelista. Så på snart sagt varje större företag och fabrik var det istället kontoristernas uppgift att mata grammofonen med musik som sedan pumpades ut via det interna högtalarnätet. Pratradion var inte att tänka på.

Den strikta svenska pratradion höll fast sin kultur- och utbildningspolicy ända till bomben slog ner. De båtburna radiopiraterna slog till på 1960- talet. Och de ägnade sig alla åt ett fullkomligt annorlunda programutbud. Det var musik, mycket musik och populärmusik. Allt varvat med korta nyhetsinslag och - Gud förbjude - reklam.

Sällan har regering och riksdag reagerat så blixtsnabbt. Det blev nya radiolagar på nolltid och nya radiokanaler på Sveriges Pratradio på ännu kortare tid. De två kanalerna kompletterades med Melodiradion som hade ”lätt grammofonmusik” hela dagen under chefskap av Tage Danielsson. Och sedan kom Nattradion och inte så långt därefter ett tredje FM-nät. Allt för att stoppa piraterna som hotade att ta över stora delar av den svenska lyssnarskaran.

Det var Radio Nord, Radio Syd och Radio Mercur. Britt Wadner och Jack Kotschack var galjonsfigurerna i piratskaran som skrämde vettet ur radiomonopolet. Det var inte nog med att det spelades populärmusik timme efter timme, dygn efter dygn. Eländet finansierades med reklaminslag. Ett rött skynke för svenska staten, så det var inte så konstigt att riksdag och regering tog mycket snabba beslut.

Allt blev illegalt för piratradiostationerna. Själva sändarna som låg på internationellt vatten gick inte att göra mycket åt. Men leveranserna, både av programband som förnödenheter, blev olagliga. Radioreklamköpare likaså och många fick kalla fötter och försvann ur piratradioetern.

Radio Mercur var först ut i piratetern med sin sändare i Öresund. Britt Wadner tog över 1962 och FM-sändaren döptes om till Radio Syd. Men det blev problem. Inte med de populära sändningarna över Öresundsregionen, men med nyväckta och alerta lagstiftare och med vädrets makter. Britt Wadner - piratradiodrottningen kallad av entusiastiska lyssnare - dömdes till tre månaders fängelse på kvinnofängelset Hinseberg men hon gav sig inte.

Höststormarna 1966 ställde däremot till det för piratradiofartyget Cheeta som fick lämna svenskdanska farvatten för gott. Cheeta linkade så småningom söderut och hamnade utanför Afrikas västkust där hon lär ha havererat.

Radio Nord som sände på mellanvåg med betydligt fler lyssnare i hela Mellansverige hade samma upplägg som Radio Syd. Massor med musik, korta men snabba nyheter och självklart reklam. Men också där blev det problem av liknande slag. Radioreklamköpare blev avskräckta av nystiftade lagar och krångliga regler av allehanda slag ställde till det för stationen.Till sist blev det för mycket och Bon Jour lättade ankar för gott i juni 1962.

Så piratradion gick mot sitt snabba slut. Men lämnade efter sig kanal P3, Melodiradion och ett betydligt breddat utbud i Sveriges Pratradio i sina fotspår.