Vad vore livet utan bilkupén?

Nåja, tänker ni nu, det var väl att ta i lite för mycket. Men när jag arbetade med min avhandling ”Att använda musik – om bilen som konsertlokal” intervjuade jag många människor om vad de tyckte om sin bil – och de berättade om ett privat rum, en livssfär.

Och de berättade vad de spelade i bilen och varför de valde vissa låtar! För i bilen kan varje individ välja sin musik och spela den hur dom vill, repetera hur många gånger de vill exakt det avsnitt som sitter som en smäck. Eller sjunga med för ingen kritiserar.

Radions utveckling går nästan hand i hand med bilens och det var väl nästan oundvikligt att dessa två tekniker förr eller senare skulle sammanstråla.

Fenomenet ”bilradio” kanske ska definieras lite närmare: Det handlar om apparatur (sändare och mottagare), distributionsnät (bärvågor) och innehåll (program). Men vad skiljer egentligen mellan bilradio, bärbar radio och stationär radio? Här tror jag att det handlar om olika behov eller önskningar från användaren. För egentligen så är det ju ingenting annat som skiljer de tre radiotyperna åt än lyssningssituationen; i bilen, hemma, på stranden, ensam eller i sällskap…variationerna är oändliga!

Med radio menas i det här sammanhanget ljudradio, som skickas ut för att avlyssnas av flera lyssnare och inte kommunikationsradio, point-to-point, vilket dock har sin betydelse för bilradions historia. Det var ju de skickliga radioamatörerna som byggde inte bara sändare och mottagare utan la grunden till det stora tekniska system, som sedan övertogs av myndigheter och andra företag.

Den första bilradion kom strax efter förra sekelskiftet. I USA fick Galvin i början av 30-talet den lysande idéen att montera ihop olika delar till något som kunde bli en bilradio. Och den döpte han så småningom till Motorola därför att han tyckte det lät rytmiskt och bra. Det var förresten när Paul Galvin stod och rakade sig som det här namnet kom för honom. Företaget Motorola leds fortfarande av en Galvin.

Bilradion är för många det centrala vid långa körningar. Tack vare RDS-tekniken behöver man ju inte längre riskera liv och lem för att behålla mottagningen av en radiokanal intakt allteftersom bilen far fram genom Sverige. Men innan fick man ta till bandkassetterna för att slippa brus och avbrott.

Även om cd-skivorna finns i alltfler bilar, så är det den egna kassetten med favoritlåtar i rätt ordning som spelas mest under bilfärden. Radions kanaler är inte alltid att lita på och många tycker att det snackas för mycket, att det är för mycket trams mellan musikstyckena.

Bilkupén är ett existentiellt rum för många människor och varför det är så, är fascinerande. Därför har jag gått vidare för att ta reda på hur bilradion tagits emot genom tiderna, hur pass tidigt företagare och andra insåg vilken betydelse den här radiotypen skulle få för människor.

Just nu arbetar jag alltså med en förstudie där jag betraktar bilradion som en innovation. Innovationer är nyskapelser av ekonomisk betydelse. Utmärkande för en innovation är att den antingen är något helt nytt eller ett nytt sätt att kombinera befintliga komponenter.

Vad som är synnerligen intressant för den som forskar om innovationer är att kunna identifiera flaskhalsarna. Varför gick inte den och den idéen igenom? Varför lyckades den produkten men inte den andra?

Var finns de lyckade innovationerna när det gäller bilradion? RDS kan definieras som en sådan; en produkt som erbjuder tjänster åt bilisten.

Folk var från början mycket entusiastiska över bilen, när den väl blev överkomlig i pris; man ställde sig tålmodigt i kö för t ex SAABs tvåtaktare när den presenterades 1948. Men till radio i bilen var man kallsinnig. Den ingick inte då som fast inredning utan såldes som dyr extra utrustning och prackades många gånger på den sugne, blivande bilköparen.

Utvecklingen har gått över den lilla transistorn, som hängdes upp i handstroppen eller sköts in i sin egen kassett monterad under panelen eller i det standardiserade ”hålet”. Så löstes så småningom problem med störningar från motorn och strömförsörjning. Transistorerna innebar att formatet kunde krympas och strömförbrukningen sänkas. Bandkassetter, cd-spelare, stereo, raffinerade högtalarsystem med bas, mellanregister och diskant, equalizers och en allt magnifikare design har gjort bilkupén till ett musikrum av högsta klass.

Hur kommer framtidens bilradio att se ut? Det finns dom som menar att den allt mindre, allt mer kompetenta och alltmer individuella mobiltelefonen kommer att bli verktyget i bilen. Det verktyg som styr och tar fram de tjänster du vill ha i bilen.

De allra senaste presenterades sista veckan i april av tidningskoncernen Metro, som alltså nu vill ge sig in i radiomediet. ”Metro FM” kallar man det och det innebär att från en helautomatiserad studio – till att börja med bara musik och reklam – kan lyssnaren med ett SMS beställa låtar som är publicerade på en lista i tidningen. Blaupunkt har i marknaden en bilstereo som man kan ringa med, en annan variant.

Vad kan framtiden innebära? Min gissning är att mobiltelefonen, den personliga lilla manicken, som snart innehåller hela ditt liv, blir ett grundverktyg att använda i många situationer.

Som att lyssna på radio i bilen.