FORUM FÖR SAMLARE

Kristallstyrt - Hur hittade dom varann?

frågade vi oss i förra numret. Bengt Lindberg, SM6BTL berättar hur det gick till:

Jag blev C-amatör 1957. Då var bestämmelserna sådana att C-amatörer fick köra med högst 5 watt och bara kristallstyrt på HF-banden. Dessutom var bandomfånget begränsat till endast CW*-delen.Om jag minns rätt så fick C-amatörer inte använda alla HF-banden. För mig var det i alla fall inte aktuellt med annat än 40- metersbandet. Jag byggde en enrörs (EL34, tror jag) kristallstyrd sändare. Kristallen låg på 7035 kHz.

Det var aldrig något problem att få QSOn*. Efter ett CQ* på 7035 scannade jag mottagaren från 7000 till 7050 (CW-delen). Svar kunde komma var som helst. Sen var det bara att låta mottagaren ligga kvar på den andres frekvens. Hans mottagare låg ju redan på min frekvens. Lika enkelt gick det till om jag ville svara på ett CQ. Jag kunde hitta ett CQ var som helst på CW-delen och ändå svara på min 7035-frekvens.

Jag kan passa på att nämna vad som kunde hända om man inte följde frekvensbestämmelserna på den tiden. Jag försökte naturligtvis med andra kristaller för att försöka komma ifrån QRM*. Vid något tillfälle hade jag en kristall som låg något över 7050 kHz. Jag sände alltså lite in i fonidelen. Jag minns inte om jag fick något QSO där. Men efter ett par dagar kom det ett brev från Televerket i Enskede, där man påpekade att man hade hört mig utanför CW-delen och att jag måste vara noga med att följa gällande bestämmelser.

På den tiden var vi påpassade och avlyssnade av myndigheterna, inte bara så att vi höll oss inom amatörbanden utan också så att vi höll de begränsningar som gällde inom banden. (Har vi samma uppmärksamhet från PTS* idag?)

*För den som inte är hemma i amatörjargongen:
CW - Omodulerad telegrafi
QSO - Förbindelse
CQ - Anrop
QRM - Störning från annan station
PTS - Post och Telestyrelsen