VÅRT FORUM

är tänkt att vara ett forum för frågor och svar mellan oss medlemmar. Annonser och efterlysningar av samlar- och amatörkaraktär har också sin plats här. Gratis för medlemmar.

Dubbelgallerrör!

Mats Björks funderingar kring dubbelgallerröret gav god respons från medlemskåren.

Gunnar Johansson har funnit följande text ur en Philips-handbok: ”Radiorör och dess användning”.

”Med rymdladdningsgaller menas ett mellan katoden och styrgallret placerat hjälpgaller, som hålles vid konstant positiv potential, vanligen 10 à 20 V. Såsom namnet antyder, har ett rymdladdningsgaller till ändamål att med sin positiva laddning motverka den negativa rymdladdningen omkring katoden. Därigenom utdrages en stor elektronström från katoden. En del därav upptages visserligen av rymdladdningsgallret självt, men den till anoden genomgående strömmen blir ändå tämligen stor. Detta gäller även om anodspänningen är mycket låg, så att den vore alldeles otillräcklig för att genom styrgallret utdraga en liknande elektronström från en katod. Användningen av ett rymdladdningsgaller innebär därför en stor fördel vid rör som måste arbeta med speciellt låg anodspänning, t.ex. 10 à 20 V. Man kan därvid erhålla en branthet, som utan rymdladdningsgaller skulle kräva en många gånger högre anodspänning.

Då styrgallret ligger utanför ett rymdladdningsgaller, blir dess styrverkan principiellt av annat slag än vid ett vanligt styrgaller. Det blir här fråga om en strömfördelningsstyrning, i det att en viss, av styrgallerspänningenberoende del av elektronerna framsläppes genom styrgallret och de övriga återkastas mot rymdladdningsgallret. I motsats härtill kan man vid ett vanligt styrgaller tala om en intensititetsstyrning av elektronströmmen.”

Från Bengt Svensson har vi fått följande bidrag:

Denna text finns i den utmärkta skriften ”Alla dessa rör”, en historik av framlidne Bengt Brolin, SM5FJ.

DUBBELGALLERÖR

Här viktigt, att skilja mellan mellan två olika kopplingssätt: dubbelgaller- resp. tetrodkoppling.

De första rören med två galler användes med en låg positiv spänning på första gallret, som kallades rymdladdningsgaller (tyska Raumlade, engelska space-charge). Härvid erhölls en relativt stark gallerström varför spänningen måste hållas låg, ca 10 volt. Inget seriemotstånd förekom. Elektronmolnet runt glödtråden, den sk. rymdladdninqen accelererades mot andra gallret och anoden. Då ingen negativ spänning fanns på andra gallret erhölls en stark anodström varför även anodspänningen kunde hållas låg, vanligen samma som till första gallret, ca 10 volt.

Det lär ha varit Siemens & Halske, som gjorde de första ”Doppel-gitter”-rören under slutet av första världskriget. Idén var att slippa tunga anodbatterier i fält, men ändå få en fungerande mottagare. Efter kriget togs metoden upp i England, Frankrike och Holland med flera länder. Philips sålde dubbelgallerrör 1923.

Som vid alla goda idéer urartade det hela. Fabrikanterna producerade mottagare med glödströmsbatteriet som enda strömkälla under fantasifulla namn som Unidyn och Solodyn. Efter några år visade det sig, att rören utnyttjades dåligt och man gick tillbaka till anodbatteriet. På denna tid hade man alltid en glödströmsreostat, varför spänningen över glödtråden var lägre än batterispänningen. Man hade alltså någon volt plus till anod och rymdladdningsgaller i förhållande till glödtråden. På sätt och vis var man tillbaka till edisoneffekten, där ju anoden gick till glödtrådens pluspol. Det var Lee de Forest, som införde anodbatteriet (B-batteri) redan på dioden, där nyttan var diskutabel, men vid trioden mycket effektiv.

Dubbelgallerröret fick en renässans då superheterodynen kom, varvid oscillatorspänningen påfördes första gallret och signalspänningen det andra. Metoden försvann då heptoden kom, i början av 30-talet.

Behovet av ett femte uttag på röret hade nu uppstått. Detta löstes i Europa med en skruv på sidan av rörsockeln. I USA anslöts rymdladdningsgallret till metallhylsan, som fanns på röret vid denna tid. Härvid måste även rörhållare med metallhylsa användas. För samlare är detta en upplysning om rörets ålder. Först med tetroden kom en fempolig rörhållare i USA. Detta var den sista med sockelbokstäver före typnummer och kallades UY-sockeln.

De första rören med en toppanslutning på glasballongen och en vanlig fyrpolig sockel började nu förekomma.

I Europa var toppanslutningen anod, medan i Förenta Staterna var alltid gallret (styrgallret) anslutet till toppkontakten, som standardutförande.

Några webtips
för vidare fördjupning i ämnet dubbelgaller rör: Sök på: doppelgitterröhen eller space charge grid. Ger många träffar.

Silitmotstånd!

För en tid sedan diskuterades flitigt i denna spalt vad ett silitmotstånd kunde vara. Jag fick nyss detta mail från Mats Björk:

Av Sven-Otto Mobeck i Valbo, och Magnus von Knorring har jag fått den mest sannolika förklaringen på begreppet silitmotstånd.

Då, på tidigaste 20-talet, fanns inte ytskikts - och massamotstånd, endast trådlindade motstånd.

Silitmotstånden var en föregångare till massamotstånden, kunde bara tillverkas med höga värden och utan större exakthet. Passade därvid bra som gallermotstånd men var obeständiga. Värdet kunde ändras uppåt med tiden. Varför man således föredrog silitmotstånd framför massamotstånd berodde på att de senare inte fanns.

Hälsningar Mats Björk

Efterlyses:
Malmgrens kompendium.

Telegrafister i Kungl. Flottan plågades i många år med kravet, att tillgodogöra sig denna pedagogiska milstolpe. Ävenså gnistar med civila cert hade denna att rätta sig efter under utbildningen på 50- och en bit in på 60-talet.

Kanske har någon läsare ett ex. liggandes någonstans?

Jag ger vadsomhelst för ett läsbart exemplar!

MERA OM P-RÖR

Gunnar Fjellmars sammanställning av P-rören och vad de kan användas till fortsätter här.

Röret PCF80 dyker ofta upp i äldre TV-mottagare. Det är bara glöddata som skiljer mellan PCF80 och ECF80. Sockelkoppling och övriga driftdata är de samma. PCF80 har glöddata 9.0 V/300mA. ECF 80 har glöddata 6,3 V/430mA. Not: Med PCF80, PCF82 eller PCF802 kan man bygga mycket. Två sådana rör kan bilda en kortvågssuper eller en frekvensmätare motsvarande ”BC-221” eller ”LM”.

Röret PCF82 dyker också ofta upp i äldre TVmottagare. Det är bara glöddata som skiljer mellan PCF82 och ECF82. Sockelkoppling och övriga driftdata är de samma. PCF82 har glöddata 9,5V/300 mA.
Not1: Se noten under PCF80 - ECF80.
Not2: Röret 6U8=ECF82, 9U8=PCF82.
Alla har samma sockelkoppling.

Röret PCF802 dyker också ofta upp i äldre TVmottagare. Det är bara glöddata som skiljer mellan PCF802 och ECF 802. Sockelkoppling och övriga driftdata är de samma. PCF 802 har glöddata 9,0V/ 300 mA. Not1: Se noten under PCF80 - ECF80. Not2: Samma sockelkoppling på PCF80,ECF80, PCF82, ECF82,PCF802, ECF802.

Små trevliga triod-slutpentoder, användbara för LF. PCL83 har glöddata 12,6V/300mA.

För trioden i PCL83: Katodmotstånd minst 1 Kohm. Katodmotstånd 1 Kohm går bra för trioden i ECL83 också.

Skillnader mellan trioddelarna: Trioden i ECL83 har hög förstärkningsfaktor, kan jämföras med 1/2 ECC83. Trioden i PCL83 har låg förstärkningsfaktor, kan jämföras med 1/2 ECC82. Pentoddelarna är ganska lika: För pentoddelen i ECL83: Katodmotstånd 470 ohm, anodström 27 mA, belastningsimpedans på anoden Z=7,5 kohm. För pentoddelen i PCL83: katodmotstånd minst 330 ohm, belastningsimpedans på anoden Z=5,5 kohm, anodström ca 30 mA.

Tips: Välj katodmotstånd 470 ohm i båda fallen.

Vanlig triod-LF-slutpentod i svartvita TV-mottagare. Igenkännes på att triodgallrets tilledning har en liten skärmplåt runt sig längst ned inuti glaskolven. ”Kort” elektrodsystem på trioden. Glöddata 13,3V/300 mA, alltså mycket nära 12,6 volt på glöden. Katodmotstånd: Triod1,5 kohm, pentod 150 ohm, Bra branthet på pentoddelen, 10,5 mA/ V. Anodimpedans pentod Z=6 kohm. Förutom glöden samma data som ECL86.

PCL84=triod-pentod, vanligt videoslutrör i svartvita TV-mottagare. Glöddata 15V/300mA. Sockelkoppling och övriga driftdata samma som ECL84. Har på pentoden hög branthet och litet gallerutrymme: gallerförspänning=-2,9V, branthet 10,4 ma/V vid måttliga 18 mA i anodström.

Ett annat rör som också har hög branthet och litet gallerutrymme är videoslutpentoden PL83, glöddata 15V/300 mA. Sockelkoppling och övriga driftdata samma som EL83.

Båda dessa rör är byggda för att gå som bildslutrör i svartvita TV-mottagare. PCL82 har glöddata 16V/300 mA och PCL85 18V/300 mA.Båda är stråltetroder i pentoddelen, dvs. samma uppbyggnad som 6V6 och 6L6. Detta gäller alla linje- och bildslutrör i svartvita och färg-TV-mottagare, såsom t.ex. PL36, PL500, PL504,PL509 och PL519. ECL82 är 6,3V-versionen av PCL82, enbart glöddata skiljer. ECL85 är 6,3 V-versionen av PCL85. PCL82/ECL82 skiljer sig exteriört från PCL85/ ECL85 genom att 82-rören har trioddelen lika lång som pentoddelen. 85-rören har ”kort” triodanod.

PL84 dyker ibland upp i gamla svartvita TV-mottagare. Glöddata 15V/300mA. Det är en version av EL84 för 300mA seriematning på glöden. Sockelkoppling samma som EL 84. Vid PL 84, gör gärna katodmotstånden 330 - 470 ohm.

PCF86 och PCF806. Båda dessa triod-pentoder har ramgaller i pentoddelen och därmed hög branthet. Glöddata för båda typerna är 8.0V/300mA. Till skillnad från triod-pentoderna *CF80/82/802har dessa rör båda katoderna på samma stift.

Detta rör förekommer ibland i svartvita TV-mottagare som bildslutrör eller LF-slutrör. Göddata: 16,5V/300mA. Högsta anodförlust 9W, alltså något svagare än EL84. Samma sockelkoppling som EL84/PL84. Vid 170 V anodspänning: katodmotstånd 165 ohm, anodbelastningsimpedans Z=3.0 kohm. Vid 200 V anodspänning: katodmotstånd 270 ohm. Anodbelastningsimpedans Z=4,0 kohm.

Detta rör användes ofta som bildslutrör i färg-TVmottagare. Har 9-polig magnovalsockel liksom rören PL500, PL504, Pl509 och PL519. PL 508 har glöddata 17V/300 mA.Ett rör som säkert kan avändas i mindre sändare, liksom PL36. Stråltetroduppbyggt, ja!

Linjeslutrör för svartvita TV-mottagare. PL36 har med mindre modifieringar i kopplingen använts att ersätta slutröret 25L6 i allströmsapparater, då 25L6 varit svårt att få tag på. EL36 är 6,3V-utförandet av PL36. Båda dessa rör är utmärkta att använda som slutrör i mindre KVsändare. EL36/PL36 går även att köra 2 st i pushpull i LF-slutsteg. Philips pocketbok har givit exempel på detta.

lla dessa rör har 10-polig stiftsockel. PCF-rören togs fram för att få en triod-pentod med katoderna på var sitt stift och bromsgallret på eget stift. PCH200 är en triod-heptod med katoderna på var sitt stift och heptoddelens båda styrgaller på var sitt stift. I båda dessa fall behövdes sålunda 10 stift. Glöddata PCF200/201: 8,0V/300mA. D:o PCH200: 9,0V/300mA.

Har Du i likhet med mig Googlat på en boktitel eller författare och fått flera träffar än man klarar av att sortera, rekommenderar jag att söka med nyckelord på den utmärkta hemsidan www.bokbörsen.se. Där annonserar tusentals privatpersoner, bokhandlare och inte minst antikvariat böcker billigt (en sökning på ordet "radio" ger dock en väldigt lång träfflista).