Hem Information Områden Gåvor Butik Nätverk Syfte Historik Medlemssidan Styrelse Stiftelse

Audionen Nr 2, 2010
Framsida
Mobiltelefonen 50 år
Radiokommunikationssystemet RAKEL
Ett minne från sju år till sjöss
Radiotillverkare i Helsingborg
Svensk Radioindustri, Värnamo
Vårt Forum
 
endast för medlemmar
 
Andra nummer av Audionen

Vårt forum

är tänkt att vara ett forum för frågor och svar mellan oss medlemmar. Annonser och efterlysningar av samlar- och amatörkaraktär har också sin plats här. Gratis för medlemmar.

Låt alla blommor blomma!

En spontan insändare som svar på Lars Lindskogs uppmaning i “Nyheter från Radiomuseet nr 15”.

Och visst är det så vi vill ha vårt museum!. Det pågående arbetet syftar till att få till stånd förändringar iden här riktningen. Så här skriver Bo Sörensson:

Hej Lars och tack för det senaste medlemsmailet.

Först några ord om vem jag är och varför jag är ganska ny medlem i Radiohistoriska föreningen. Jag har alltid intresserat mej för allt elektriskt. Detta ledde så småningom till att jag gick på E-sektionen på Chalmers. Jag drömde om att bli elektronikkonstruktör och sökte efter examen 1964 till i princip alla företag som sysslade med elektronikutveckling. Men1964 var ett tufft år för nya elektroingenjörer och många av mina kurskamrater fick acceptera att jobba på Volvo med att montera Amazoner. Jag hade tur och fick börja på en institution på Msektionen och blev sedan labchef på Partner motorsågar. Ganska snart flyttade jag till ESAB där jag blev kvar till pensioneringen; på slutet var jag ansvarig för IT-verksamheten i Europa. Jag har haft förmånen att ha intressanta och utvecklande arbetsuppgifter, men få av dem har gett mej möjligheter att konstruera intressanta kretsar och bygga och testa dem. Därför har jag parallellt med mitt jobb stått med näsan i radio-, TV- och videoapparater till dess att dessa bestod av ett kretskort med några få VLSI kretsar på. Då var det inte mycket man kunde göra med dem, och mitt praktiska intresse för radio och video kunde inte utvecklas vidare.

Jag upptäckte Radiomuseet för flera år sedan och jag har varit en sporadisk besökare. I höstas lät jag mej övertalas att bli medlem, och sedan dess har jag varit på besök vid ytterligare några tillfällen. Jag har haft stor glädje av att läsa både nya och gamla nummer av Audionen. Jag har byggt mottagaren för 17,2 kHz efter ett schema i Audionen för att förhoppningsvis kunna lyssna på Grimetonsändaren i juli i år. Det Radiomuseum som jag känner till är ett “titta på” museum. Jag har aldrig varit på något annat renodlat radiomuseum, så jag har ingenting att jämföra med. Själv kan jag gå någon timma och titta på olika modeller och kanske minnas en lyckad reparation.

Men, om Radiomuseet vill bredda sej, dvs kunna attrahera fler besökare, så tror jag att museet måste bli mer interaktivt. Jag vet att detta ställer helt andra krav på underhåll av det som ställs ut, för utrustning som besökarna får jobba med utsätts för ett hårt slitage. Men, det tror jag är något som man måste kunna behärska. Kanske något av följande skulle kunna vara intressant för en bredare publik:

1. Vad finns att lyssna på på de olika våglängdsbanden? Från långvåg till 3gbanden. Kommersiella radiostationer, amatörbanden, flygradio, räddningstjänst, osv. Tänk en hörna med ett antal mottagare och tips på vad man kan lyssna på.

2. Inspelning av ljud - från stålband via tråd, band, bandkassetter, disketter, USB-minnen och hårddisk. Kan man höra skillnad på en analoginspelning jämfört med en MP3-fil?

3. Spela in ett radioprogram (TVprogram) i en studio. Jag vet att Telemuseet i Stockholm hade en verksamhet där skolorna kom och gjorde egna radioprogram som sedan sändes ut via en närradiostation.

4. Bygg din egen radio! Prova att koppla upp en FM-mottagare med hjälp av ett litet antal IC-kretsar. Kanske skulle man kunna sälja en byggsats som man skulle kunna bygga ihop under sakkunnig ledning.

5. Prova på att vara sändaramatör. Ställ i ordning två anläggningar som kan prata med varandra. Ge anvisningar om amatörradiodisciplin.

6. Kom och överför dina diabilder och 8mm smalfilm till DVD.

Kanske fordrar detta att det finns mer personal som kan ta hand om särskilt yngre besökare. Men det brukar finnas anslag från kommunen till konsulenttjänster om man kan visa på att man aktiverar ungdom.

OK; detta var några tankar som jag fick en söndagseftermiddag efter att jag läst Radiomuseets senaste utskick och din uppmaning att höra av sej till dej. Naturligtvis skall utvecklingen av Radiomuseet bestämmas av vad föreningens medlemmar vill åstadkomma med museet.

För en oinvigd ter sej dagens museum troligen mer som en överfull lagerlokal och detta begränsar säkert kategorin av besökare. Vill föreningen ändra fokus från att passivt visa upp ett stort antal radio och TV-apparater till att aktivt försöka intressera en bredare publik för en oerhört intressant utveckling inom radio och TV, då ser jag en stor utmaning för föreningens styrelse och aktiva medlemmar.

73 Bo Sörensson

Vi ser gärna att fler medlemmar ger sina synpunkter på hur vi vill ha vårt museum. Skriv Dina synpunkter här i spalten. Vi tar gärna en debatt.

red

Sökes

Vi bygger nu om vårt rörförråd. Till detta behöver vi träfack typ “Philips Miniwatt”.

Likaså behöver vi grå plastbackar, Elektrolux eller Rosengren (300 mm djup, 80 mm hög, 94 mm bred) Även dubbla bredden går bra.

Vi saknar också ett antal rörhandböcker, Tungsram, STC, Sylvania bl.a.

Vi tackar för vad vi fått hittills, men vi behöver ännu fler, såväl träfack som plastbackar.

Radiomuseet Ingvar Lund