Moon radio del 2

I förra numret av Audionen, då jag påbörjade den här artikeln om Moon radio, så konstaterade jag att ett samarbete mellan radiomärkena Centrum, Tjerneld, Skantic och Moon måste ha förekommit. Det inspirerade mig till att undersöka, i huvudsak på grund av den artikel som grundaren Tryggve Sundins söner skrivit om Moon. Däri utpekar de också Tjerneld som den fabrik som – åtminstone till en början - skulle ha levererat chassin till samtliga nämnda märken. Jag ställde mig tveksam till detta påstående och tror inte heller nu att de gjorde det. Däremot inser jag nog varför det kunde finnas skäl att tro det. Låt mig först som sist säga att det inte kommer något facit på allt i den här artikeln. Visst kommer jag redogöra för en del modeller som har gemensamma chassin mellan ett par eller flera av de fyra märkena, men det reser i sin tur nya frågor i vissa fall. Nog har jag en del teorier om hur samarbetet kan ha sett ut, men inte heller de ger fullständiga svar på alla frågor.

Om vi blickar tillbaka på säsongen 1933- 34 så har Moons apparater 3 A 4 och 3 V 4 ingen likhet alls med vare sig Centrum eller Tjerneld och visst är det tänkbart att Sundin faktiskt kan ha haft egen fabrikation i liten skala. Det är givetvis också möjligt och kanske troligare att någon annan tillverkare byggt dem åt honom. De är tekniskt och utseendemässigt väldigt avvikande från kända MIKO apparater så det är inte troligt att de producerat dem. Däremot finns vissa designmässiga likheter med utformningen av modellen Gloria 410 SW från B. S. Hüttner i Göteborg så där kan möjligen en koppling finnas. Det hjälper dock inte nu, då tillverkaren bakom den också är okänd för mig.

Nästa säsong är apparatserien huvudsakligen amerikansk till sitt ursprung. Det rör sig om modeller från Atwater Kent där dock deras fabriksmärke på skalfönstren har avlägsnats genom att man helt sonika kapat bort ett stycke av metallen. Påträffade exemplar har också försetts med nya skalor märkta med Moon. Typerna för 1934-35 är 145 W, som har samma typnummer även på USA-marknaden och 163 WL, vars amerikanska motsvarighet jag inte säkert kunnat fastställa. Modellen 21 WL kvarstår från säsongen innan. Den har jag inte ens sett på bild och än mindre i verkligheten, så jag vet helt enkelt inget nämnvärt om den.

Även 1935-36 är ytterligare några modeller amerikanska. En från Atwater Kent respektive två från Zenith radio. Det finns dock fyra typer som torde vara svenskbyggda och en är det med säkerhet. På radiomuseet i Jönköping finns ett exemplar av Moon 166 WL, vars chassie överensstämmer med typerna 77 A och 66 A från Tjerneld, respektive typ FU 46 från Centrum. Här finns alltså ett belägg för identiska chassier mellan dessa tre märken. Det finns som sagt ytterligare tre typer från säsongen som inte direkt kan härledas till amerikanska tillverkare: 155 W, 165 W och 31 WL. Det är logiskt att anta att 165 W är växelströmsvarianten av allströmmaren 166 WL och den skulle då motsvaras av Tjernelds 77 V och 66 V samt Centrums FW45. Det är i sin tur möjligt att dessa chassin skulle kunna återfinnas även i Skantic 610 A respektive 610 V, men det är en teori som får stå för mig.

Tjerneld lanserar typerna 66 och 77 i respektive växel- och allströmsversioner hösten 1935, men de kvarstår i sortimentet även säsongen 1936-37. Det framgår tydligt av reklamen att det rör sig om samma innehåll, men typ 66 är en lågbyggd variant med högtalaren bredvid chassiet medan 77 är traditionellt hög och smalare med högtalaren överst. Det är alltså bara lådorna som skiljer dem åt. Märkligt är att de också erbjuder lösa chassier för inbyggnad i möbel. Om de bara gjort det i realisationsprislistan från sommaren 1937 då modellen är utgående, kunde det ju innebära att de köpt på sig fler chassin än de lyckades sälja med egen låda, men nu gör de det från dag ett vid nylanseringen 1935. Möjligen kan det vara detta som gör att Sundin tror att han köper chassin av Tjerneld när de i själva verket kommer från Gylling. Eftersom de också förekommer i Centrums och troligen även Skantics apparater ligger det kanske nära till hands att tro att Tjerneld är upphovet även till dessa.

Detta förutsätter nog att Tryggve Sundin inte var mer än flyktigt bekant med de övriga inblandade företagsledarna och hans söners berättelse antyder väl motsatsen, men en möjlig förklaring är det. Ett annat tänkbart scenario är att Gylling lånar fabrikskapacitet av Tjerneld, så att det faktiskt är i Tjernelds fabrik som de aktuella chassina byggs, enligt specifikation av och eventuellt med delar från Centrum, men det ser jag som mindre troligt.

Från säsongen 1936-37 och framåt har jag tillgång till broschyrer över Moons radioutbud så då finns möjligheten att jämföra åtminstone utseendet och de tekniska specifikationerna i den mån jag har broschyrer även på Centrum, Tjerneld och Skantic. För modellen 104 W går det även att komma längre eftersom jag har ett exemplar av den i min samling. Jag kan då konstatera att chassiet är identiskt med det i Tjerneld typ 44 V från samma år, eftersom jag också äger en sådan. Däremot kan jag inte hitta någon Centrum eller Skantic som överensstämmer. Det här chassiet bär inte Centrums numrering och överhuvudtaget inga kännemärken som antyder att Gyllings firma skulle vara inblandad. Det är nog så mycket Tjerneld som det kan bli.

Intressant nog så förefaller däremot typ 106 W kunna innehålla samma chassie som Centrums GW 60. Tyvärr har jag inte tillgång till apparater att jämföra mellan, men skalan och rattarnas placering liksom deras inbördes avstånd visar att det kan vara samma chassie i olika lådor. Det är naturligtvis vanskligt att dra alltför långtgående slutsatser av några broschyrbilder, men då även de tekniska specifikationerna verkar överensstämma så tycker jag mig vara tillräckligt säker. Vidare kan typerna 105 WL respektive 107 WL överensstämma med Skanticmodellerna 71 respektive 72. Såväl skalorna som den något säregna axelplaceringen, som bara tillåter mycket små rattar på de båda i mitten överensstämmer. De innehåller dock – åtminstone i Skanticversion - rör från Philco istället för Sylvania. Jag har granskat den Skantic typ 71, som finns på Radiomuseet i Göteborg och konstaterar att det varken är ett Centrum eller Tjerneldchassie. Det troligaste är väl att det är tillverkat av Skantic själva, helt enkelt.

Nyheterna 1937-38 består bara av två modeller som finns i växel- respektive allströmsversioner. Typen 668 W är en 6 rörs super med avstämningsindikator i form av s.k. magiskt öga. Allströmsversionen heter 668 WL och likheterna med Tjerneld och Centrum är slående om man bara betraktar skalan som dock givetvis är märkt moon, medan lådan skiljer sig markant från de nämnda märkenas apparater. Tyvärr kan jag dock inte knyta den till några exakt motsvarande apparater från de tre tidigare nämnda märkena. När det gäller 9 rörs supern 978 W (978 WL i allströmsutförande) så är det ännu svårare att se någon direkt motsvarande modell i utbudet från någon av de tre andra man bara året innan köpte chassin av, men skalan påminner mycket om Centrum från samma tid.

Nästföljande säsong kvarstår 978 W/WL i utbudet och det går även köpa radiogrammofon- eller golvmöbelvarianter av den och samtliga 1936-37 års radiotyper – även om det inte står att de är två år gamla då. Enda nyheten är typerna 669 W respektive WL som liknar 668:an, men har en stående rektangulär skala istället för rund. Eftersom jag relativt nyligen fick tillfälle att köpa en 669 W så har jag nu kunnat granska chassiet och kan konstatera att det är byggt för Centrum typ JW 5. Den senare har dock en fyrkantig skala med en roterande visare i mitten och den skiljer sig på den punkten markant från Moons version med en liggande visare som rör sig vertikalt över en stående rektangel. Inte nog med det: Den har fått ett magiskt öga också som inte JW 5:an har. Likväl är det samma chassie i grunden. Chassie-numret (som är 43) visar tydligt att det rör sig om ett modifierat Centrumchassie. Å ena sidan är det roligt att göra upptäckten att det faktiskt rör sig om ett Centrum-chassie trots att radioapparaterna på utsidan inte ser ut att ha några likheter med varandra. Å andra sidan är det frustrerande att konstatera att varje Moon-apparat från den här tiden antagligen måste granskas modell för modell för att man ska kunna se om den har sin motsvarighet hos någon annan tillverkare. Möjligen kan man med visst fog anta att allströmsversionen 669 WL har ett chassie från Centrum JU 5. En intressant fråga är förstås om Centrumfabriken levererat chassiet med förbeställda konstruktionsförändringar eller om de är gjorda av Moon själva. Ja, kanske rent av i Tjernelds verkstad, om de agerat mellanhand. Jag tvivlar på att vi någonsin kommer kunna få svar på det.

Till 1939-40 kommer 6 rörssupern 660 W / WL och den har liggande rektangulär skala och många likheter med Centrums KW 6 / KU 6 även om lådan skiljer sig en del. Den fanns även att få i radiogrammofonutförande. För övrigt kvarstår utbudet i stort sett från åren innan så när som på ytterligare en nyhet. Typ 51 WL, som är en liten enkel 3 rörs lokalmottagare. Den återfinns även i Skantics utbud men med helt annan låda. Dock ska sägas att jag inte haft tillgång till apparater för granskning och jämförelse utan det bygger på broschyrinfo. En bilradiomottagare från amerikanska Stewart – Warner ingår också i sortimentet.

Från 1940 fortsätter såväl Tjerneld som Centrum och Skantic att sälja radioapparater, men Moon slutar med denna del av sin verksamhet. De fortsätter att vara grossister för komponenter och tillbehör inom elektronikområdet och så är de än idag, men så vitt jag vet såldes inga radioapparater med märket Moon efter 1940, även om hemelektronikprodukter av andra märken saluförs av dem i mer modern tid. Under 1972 flyttade man till Oxelösund och Tryggve Sundin gick bort året efter. Företaget är inte längre i släkten Sundins ägo utan såldes 1994 till Wahlström och Niva i Surahammar.

Att det visade sig vara riktigt att de fyra nämnda märkena haft ett samarbete under 30-talet förvånade mig en del. Visst hade jag anat några identiska chassier mellan Centrum och Tjerneld innan, men att Skantic var med i detta visste jag inget om och Moon trodde jag bara köpte innanmäten lite varstans där det lät sig göras, ungefär som Wållgrens med märket Wada som jag skrivit om tidigare.

Nu återstår frågor förstås kring hur och varför man samarbetade och jag kan bara ge några teorier. Orsaken till att konkurrenter samarbetar är väl i allmänhet ett större hot utifrån än de anser sig utgöra för varandra. Patentkonsortiet kan ha utgjort ett gemensamt hot och jag tror att det är en del av förklaringen, men bara en del, för åtminstone Skantic och kanske även Moon ger sig ju in i branschen i ett skede där striden redan är i full gång. Jag tror inte man kan utesluta att även personlig vänskap mellan företagsledarna kan ha spelat in, men att samarbetet ändå handlar om reglerade affärsuppgörelser. Så här i efterhand framstår det mycket som att det i viss mån är Centrum som hjälper igång Moon och Skantic och dessutom stöttar Tjerneld i ett möjligen kärvt läge. Säkert gör de det inte gratis, dock. Det innebär ju också att Centrum har möjlighet till större serier i produktionen än de skulle ha haft annars. Möjligheten finns också att Moon får vara med för rörimportens skull, Tjerneld för andra komponenter och Skantic för, ja, det vet jag inte. Kanske tekniskt ”know how” på någon punkt eller vad det nu kan vara. Notera också att såväl Tjerneld som Skantic tycks ha egen produktion av mottagare efter ett par år, medan Moon däremot tycks vara hänvisade till att köpa chassier av någon av de andra. Ett skäl så gott som något att upphöra med egen radiotillverkning och satsa på komponent- och tillbehörsmarknaden istället.

Jag tänkte följa upp och forska vidare i de tre återstående märkena/tillverkarnas samröre efter att Moon slutat med radioapparater. Det blir som en historik kring företaget Tjerneld i första hand och möjligen är det lika bra att Skantic får vara med i samma veva. Centrum lämnar jag avsiktligt utanför lite då jag tycker ni skall läsa den nyutkomna boken: ”Entreprenören i Centrum” som jag tagit mig friheten att göra en summarisk recension av på annan plats i Audionen.